en av dom mest hemska, men också en av dom bästa, nätterna i mitt liv.

att komma hem klockan 8 på morgonen är nog något som inte direkt går hem hemma hos mig.
men ibland glömmer man bort tiden. man vill inte minnas tiden. utan bara leva i nuet och glömma
resten av världen. för i sin egna lilla bubbla stannar tiden upp. där finns inga klockor. där finns
inga föräldrar. inga måsten. inga krav. nej där finns ingen annan, bara du och bara jag. 

jag var så himla trött. ögonen kunde knappt hålla sig öppna. men ändå ville jag stanna kvar.
hos dig. för alltid. för evigt. i all oändlighet. för med dig mår jag bra. med dig är jag hel. 
 
det vart en natt full utav känslor. både bra. men också dåliga. jag visste inte vad jag 
skulle ta mig till när du bröt ihop på det viset du gjorde. allt inom mig gick sönder och
jag ville bara dö. för det gjorde så himla ont. så ont. och att veta att det var mitt fel
gjorde allt så mycket värre. även om jag inte kunde göra något åt det så var det mitt fel.
 
det var en av dom värsta, men även en av dom bästa nätterna i mitt liv. för att sedan få ligga 
där bredvid dig. att du höll om mig medans du ibland slumrade till. höra dina andetag.
när du sa orden. dom vackra orden. som jag först inte ville höra. för jag visste att det skulle
komma så mycket känslor. men du sa dom. och det kändes återigen som att jag skulle dö.
bara det att den här gången var det av lycka. av värme. av kärlek. bara jag tänker tillbaks på det,
börjar jag skaka och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. för dom där orden. betyder så mycket.
 
att det var just du som sa dom. betyder ännu mer för mig. för du är inte vem som helst.
du är min fina. jag vill att du ska vara vid min sida livet ut. genom alla härliga dagar. 
alla vackra dagar. alla hemska dagar. alla sorgliga dagar. Genom solsken, genom regn. 
Föralltid. Förevigt. Och jag hoppas så att du verkligen känner på samma sätt. För även om du
säger det. Så kommer osäkerheten ibland. Även fast jag försöker att skjuta undan dom tankarna.
 
För jag kan inte andas ordentligt utan dig. Jag kan inte riktigt stå. Inte gå. 
Allt blir suddigt och jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig utan dig brevid mig. 

Så jag hoppas. Jag önskar och jag ber. Om att du föralltid kommer stanna kvar. 
Att du kommer att vara min. Att jag kommer vara din. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Mikaela / Micki Karlsson
RSS 2.0

Mikaela / Micki Karlsson
rymden