att sakna.

Jag orkar inte sakna. Jag vill inte sakna.
Jag klarar inte av att sakna någon.
Hjärtat det värker, det gör så ont. 

Att andas normalt,
nej det går inte ens att tänka tanken.
Varför måste det vara såhär? 

Kan man inte bara kunna vara glad,
glad över att man ens får träffas?
Glad över den tid man får? 

För det finns dom man saknar, 
som man aldrig mer kommar att få se igen..
Dom man aldrig mer kommer att få krama.
Hålla om. Prata med. Skratta med.
Bara.. vara med..
 
När en timma ifrån en viss person gör ont,
medans tre veckor ifrån en annan knappt känns..
Varför, varför är det så? 

Kan inte känslorna bara delas upp,
så man slipper få så ont över vissa..
Men inte alls över andra..
 
För jag orkar inte det här. 
Det blir för jobbigt. 
Allt för svårt..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Mikaela / Micki Karlsson
RSS 2.0

Mikaela / Micki Karlsson
rymden