Hemma från ett äventyr.

Ja inatt klockan 03.00 gick bilen från Odensbacken mot Stockholm! Vi var ett gäng på 6 personer som åkte med som moraliskt stöd och för att peppa Eliaz inför idol audition 2013! När vi väl kom fram en stund efter sex på morgonen tog vi oss bort till ericson globe där allting skulle hållas. Vi ställde oss snabbt i den redan långa kön och konstaterade lite lättat efter någon timma i kylan att vi var glada över att ha kommit så tidigt. 

Den lättnaden dämpades dock senare av frustration. Regnet droppade ner på oss under nästan hela tiden vi stod i kön och det var verkligen iskallt. Man stapplade fram på sina fötter som kändes som att dom förvandlats till isblock, kläderna var blöta från insidan och ut och det enda vi längtade efter var värme, mat&sömn. Men inte fick vi det inte. Idol's programledare körde med oss och vi var tvunga att spela in hur mycket olika material som helst (hejarop, vifta med idol-lappar, sträcka händerna i luften osv.) och det som skulle ha tagit fem minuter tog istället en och en halv timma. Ingen släpptes under denna tid in genom dörrarna.

Efter vad som kändes som en evighet började vi äntligen se dörren och att det faktiskt rörde sig där framme. Efter 4, nästan 5 timmar kom vi stelfrusna in i värmen. Att få gå på toaletten, ta av sig sin dyngsura jacka, dricka kaffe och få något i den tomma magen och sedan få sätta sig ner var bland dom mest underbara känslor jag någonsin känt. Dock höll kylan i sig i kroppen och fyra timmar senare var jag fortfarande lika frusen, skakade i tänder och kropp.. 

MEN, trots detta vart det ändå en ganska underbar resa. Med fina människor och nya upplevelser. En sak som jag verkligen kommer att minnas. Det känns verkligen tomt nu när man inte längre har dom här 6 personerna runt omkring sig. Vi spenderade ändå ett helt dygn vid varandras sida oavbrutet (med undantag från att jag lyckades sova i en halvtimma samanlagt) så det blir ju en omställning när man tillslut kommer hem. 

Blev lite tårögd när jag klev in genom dörren här hemma. Trots att det bara var ett dygn jag var borta så har jag varit med om så otroligt mycket, haft så otroligt många olika känslor och insett vissa saker. Det var ett ganska betydande dygn ändå och jag saknar att vara med dom här människorna - även om jag tror att det inte riktigt skulle funka att vara med varandra så mycket under en längre period. 

Men det är också skönt att komma hem. Hem till min nu lite stökiga etta. Få andas ut. Kunna gå efter dom rutiner jag är van vid, ha alla mina saker omkring mig (även om det kändes som att jag plockade med mig halva mitt hem inatt haha) och ja, få ha lite ensamtid. Det behövs. Även om man kanske inte alltid vill prioritera det i första hand. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Mikaela / Micki Karlsson
RSS 2.0

Mikaela / Micki Karlsson
rymden