dom vackraste stunderna.

så vackert var det. att få höra hans röst. inte bara på skiva utan live. livs levande.
att ha honom där på scenen. snett framför där vi satt. se hans ansikte på storbildsskärmen. så himla vacker.
 
blundade och drömde att jag satt där nere. helt ensam, mitt framför scenen på en bädd av mjuka kuddar.
och bara lyssnade. tog in alla känslor. önskade att min mor var där. för åh vad hon skulle heja, ropa. 
 
när han gick av scenen var mitt hjärta fyllt med värme och känslor. Lars Winnerbäck. vilken man. 
önskade att han aldrig skulle sluta sjunga. men kent avslutade det storslaget och kvällen var fulländad. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Mikaela / Micki Karlsson
RSS 2.0

Mikaela / Micki Karlsson
rymden