ett hjärta som värker.

13 augusti.
Jag trodde aldrig att det var såhär starkt jag kände. Att det verkligen betydde så mycket för mig. Att det inte bara var någon obetydlig flirt som jag skulle glömma efter bara några dagar. På ett sätt har jag vetat att allt var lite starkare än vad jag tillåtit mig själv att känna. Men inte på det här sättet. För jag har verkligen försökt. Försökt att tränga bort allt. Låtsas att du inte betyder något för mig. Att det inte var äkta känslor. Men det var det, och igår kom beviset för det.
 
När orden tillslut blev sagda högt, att nej, det kommer aldrig bli något mellan oss. Det skulle aldrig funka, tyvärr. Det var då allt kom till mig. Det var då mitt hjärta öppnade upp sig helt och visade mig att det var mer äkta för mig än jag trott. Mina hjärtslag stannade upp, andhämtningen blev oregelbunden när jag förtvivlat försökte att få luft. Vände mig om för att kunna lugna ner mig. Bara andas. För nej. Jag ville inte gråta. Jag ville inte visa dig att jag tog det så hårt. Men tillslut så gick det inte att dölja. Allt bara brast. Jag fick erkänna att det här var slutet på något som var så mycket mer än en obetydlig förälskelse för mig. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Mikaela / Micki Karlsson
RSS 2.0

Mikaela / Micki Karlsson
rymden