come what may.

det är svårt att tycka om någon. det är svårt att bry sig om någon. det är svårt att älska någon. 
att ge sig själv till någon. att våga lita på att personen finns kvar. att våga inse att personen verkligen finns där för en. det är svårt. i alla fall om man knappt har fått vara med om något sådant innan. om man blivit lämnad alltför många gånger. om man blivit sviken. om man fått vara med om mer sånna saker än vad man "borde" ha fått vid en ålder som denna. 
 
att bråka med någon. eller tjafsa. med personer som ligger en närmst om hjärtat. det gör så ont. och för mig brister det mesta. jag vill bara fly. för att det inte ska bli värre. för att jag tror att snart. ja snart blir jag lämnad. för vem vill egentligen bråka? vem orkar vara med någon där det är konflikter tänker jag, försvinner och gömmer mig av rädsla. 
 
men det är ju så det är ibland. dom man älskar mest. dom som finns där allra närmst. det är dom. dom som man vågar säga emot. dom man vågar bråka eller tjafsa med. för dom finns alltid kvar. vare sig man säger dumma saker, vare sig det är något man är oöverens om eller något strunt som man knappt förstår att man börjat argumentera om. och det är nog något vissa människor måste lära sig. att trots allt så finns det folk som stannar och som vill följa med en på livets resa. människor som blir familj. jag är en av dom. som måste lära mig detta. trots att det är svårt. trots att jag är rädd.
 
och det där med att börja tycka om någon. för att sedan göra allt för att få känslorna att försvinna. för att man är rädd. för att man verkligen inte vill bli sårad. ja vad tjänar man på det egentligen? att man använder andra för att försöka ignorera känslorna för att kärleken känns skrämmande. jag tar ett djupt andetag. försöker att sträcka lite på mig. låta känslorna komma. även om jag försöker hålla dom tillbaks på ett sätt. så ignorerar jag dom inte. tränger inte bort dom. låtsas inte att dom inte existerar. eller försöker att snabbt få känslor för någon annan. för det går ändå inte bra. dom gamla känslorna finns alltid kvar. så nu accepterar jag dom bara. 
 
finns dom kvar om några veckor. några månader. då gör dom. har dom svalnat och övergått till vänskap så har dom. det kommer bli svårt. det kommer det. men jag gör ingenting annat för att försöka skyla över dom. för det är viktiga känslor. i alla fall i nuet. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Mikaela / Micki Karlsson
RSS 2.0

Mikaela / Micki Karlsson
rymden