gömda förälskelser.

vissa förälskelser finns fortfarande gömda någonstans djupt inom en. antingen så har man bara glömt dom och gått vidare på grund utav att man inte längre träffar personen, eller så har man försökt tränga undan känslorna men det är inte alltid det går, så då flyter dom upp till ytan igen. 
 
det finns en pojke som jag inte riktigt vet vad det hände med. jag var bara så otroligt förälskad och varje gång vi var i sammar rum önskade jag att han kunde komma precis intill mig. jag ville så att han bara skulle omfamna mig och visa att det faktiskt fanns något där mellan oss. men allt gick väldigt sakta. 
 
jag försökte att visa och ibland var det bara så att jag inte riktigt kunde vara för långt ifrån honom. jag liksom en magnet drogs till den är pojken även om jag försökte att stänga ute mina känslor. för vad var dom ens baserade på? vi pratade inte speciellt mycket om djupa saker vilket jag till stor del värdesätter för att jag är en väldit djup person själv. det var mer ytligt prat, skratt och knasigheter men det kändes också så skönt att bara kunna lämna allt det där djupa bakom sig och bara ha det kul. men jag vet att jag aldrig skulle klara av att vara sådär ytlig och glad en alltför lång period. för jag är så känslig och mina tankar är för många. 
 
men trots den här "ytligheten" som var mellan oss kom det vissa ögonblick så det kändes som att han såg in i min själ. som att han lyssnade på mig och ville finnas där. men att omgivningen inte riktigt tillät det. denna situation var så svår och då han inte hade några speciella erfarenheter var det jag som var tvungen att ta initiativ vilket jag egentligen inte alls tycker om. men det var ju något med den här pojken och det kändes som att han försökte. 
 
vi fick några stunder tillsammans som var så betydelsefulla för mig. någon gång nuddade han lätt vid min hand, någon gång höll han om mig lite försiktigt, några gånger blickade vi varandra djupt in i ögonen. det var så oskyldigt men ändå blossade mina känslor upp och jag kunde inte alls förstå hur jag kunnat bli förälskad i den här pojken. 
 
men tiden gick och knappt något hände. det var såhär oskyldigt under flera månader och jag som är så van vid att det går snabbt orkade väl inte riktigt vänta längre. vi hade haft några ensamma stunder men inte många och jag vet inte ens om han skulle våga ta en fika eller en filmkväll ensam med mig. för då skulle han vara utanför sin "trygghetszon". och det är ju det man måste vara om man vill utveckla en förälskelse - ensamma ibland. 
 
men så fort jag ser hans namn någonstans, en bild eller liknande så känns det ju. och jag vet att när jag träffar honom så kommer mitt hjärta att slå lite extra dom första sekunderna innan det åter igen återtar sin normala takt. 
 
jag vet ju nu att det aldrig skulle kunna bli något seriöst mellan oss. men ibland tycker jag att man får drömma lite. le åt dom där fina minnena, åt dom där stunderna då vi snuddade vid varandra och den där vackra oskuldsfullheten. ja när regnet smattrar på fönstret och man ligger nerkurad under täcket. då får man tänka tillbaks och bli lite små förälskad på nytt. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Mikaela / Micki Karlsson
RSS 2.0

Mikaela / Micki Karlsson
rymden