Sista dagen som 17åring.

Sista dagen som 17 åring.
Vaknar jag upp, helt slut efter natten.
Så svårt att sova. Så svårt att slappna av.
Ställer om klockan. Somnar om.
 
Vaknar upp igen. Med lite mer energi.

Tar det lugnt. Äter frukost. 
Njuter av solen som strålar in genom fönstret. 

Tar mig genom dagen. Fortfarande trött. 
Vill egentligen bara stanna hemma. 
Ta det lugnt, kolla på oc och sova. 

Men tar mig iväg. Möter Bea. 
Går på bussen. Som ska ta oss till Sköllersta. 
Åker genom åkrar och fält. 
Medans solen sakta går ner. 

Kommer fram. Snurrar runt ett tag innan kommer fram.
Får en rundvandring i huset. Börjar fixa lite inför kvällens filmmys. 
Känner hur det börjar kurra i magen. 
Går bort till pizzerian.
 
Väntar en stund. 
Betalar och tar oss sedan tillbaks till Marwin.
Där vi mumsar i oss våra kebab/vegetarisk/något jag inte kommer
ihåg - rullar. Filmen sätts på.

Det blir The hobbit. 
I början sitter vi som fastklistrade och all fokus är på filmen.
Men sen ändras stämningen lite och jag och Bea kan inte riktigt hålla oss.
Så vi sitter där och fnissar och skämtar, fnissar lite till.

Äter massa godis, chips och dricker massa dricka så vi
får ännu mer energi. Tror inte dom andra blev så glada av det,
men vi hade väldigt roligt i alla fall. 

Och tillslut försökte vi faktiskt skärpa oss,
fokusera på filmen igen och all dens mäktighet. 

När filmen tar slut byter vi över till en vanlig kanal.
Där visas "The Matrix" och jag får lite ont i magen. 

Vet att jag kanske är lite överdrivet feg men klarar verkligen
inte av sånna där filmer.. Plus att sist jag kollade på den så var
situationen lite annorlunda. Hela mitt liv var annorlunda.

Men snart lyckas jag tänka bort det och helt plötsligt måste
vi ta oss ut för att bussen går. Säger hejdå och promenerar ut i
vinterkylan. Ställer oss vid busshållsplatsen och skakar lite på huvudet
åt några killar som försöker styla. 

Kylan tränger sig in genom kläderna men snart ser vi bussen. 
Jag ler lite smått för mig själv. Om mindre än fyrtio minuter är jag
inte längre 17-år. Om mindre än fyrtio minuter kommer jag att fylla år.

Det känns både skrämmande men också väldigt spännande. 
Vad kommer att hända det här året? Hur kommer allt bli? 

Jag ska i alla fall satsa på att det ska bli minst lika bra som mitt
liv som sjuttonåring. Hjärta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Mikaela / Micki Karlsson
RSS 2.0

Mikaela / Micki Karlsson
rymden