en kväll som blev lite bättre.

gick bort för att mata dom små. gosade lite och fick lite kärlek. saknade dom två bästa, men kändes tryggt att få sitta där i lägenheten där jag varit så många gånger förut. där så många fina minnen finns. satte på tvn och hade en degu som fick springa av sig och få lite sällskap samtidigt som jag själv fick det. efter en stund började tårarna rinna så raringen fick gå tillbaks till sina systrar medans jag satt där och hade ont i hjärtat. vågade inte röra mig. kunde inte röra mig. det enda jag kunde göra var att sitta där och kolla på tvn. höra degusarna springa omkring där inne i sitt hjul. när det knackade på dörren väcktes jag ur min sorg men bröt ihop ytterligare när en av mina fina vänner stod utanför dörren. behövde det så himla mycket, bara få ha lite ont i hjärtat samtidigt som jag fick känna mig trygg. vi kollade klart på programet jag hade börjat se innan vi tog oss ut. hoppade på pakethållaren och det blev en mycket längre rundtur än vi egentligen hade tänkt oss. två varv runt stan - från norr och upp, och sedan en gång till. åkte runt lite på stan och sedan även runt på norr. ja. så blir det ibland när den som styr har mycket energi. var i alla fall riktigt mysigt att bara ta sig genom den nästan sovande staden. få luft. 

Ångest.

Ångesten är här. 
Känner mig instängd.
Vill bara ut. 
Men det är för sent.
För det är antingen
för långt bort, 
eller så går det inte
att träffas. 
Har åkt tillbaks lite
i tiden. Till den 
Micki som jag en 
gång var. Mår illa. 
Gråter. Brukar alltid
kunna undvika 
det här. Men inte igår.
Inte idag. Vill.
Bara. Ut. Men orkar inte.
Orkar ingenting. 
Mitt hjärta gör ont. 
Men. Det blir väl bättre.
Någongång. Såklart.

några ögonblicks kärlek.

 
 

detta 18 åriga liv.

 
Ja. detta 18 åriga liv. Det är inte alltid lätt är det inte. 

svampen.

älskar att vara där uppe. bara gå runt. fotografera. tänka. andas. så himla undebrart vackert är det åt alla håll. står man på ett ställe ser man vattnet. ett annat staden. ett tredje vackra åkrar. man kan försöka klura ut vart alla ens vänner bor. vart vägarna man bruka gå på ligger. fundera över den där lilla figuren där nere är någon man känner. tänka på allt och inget. ja. älskar verkligen att komma upp dit. 

01:33

Sitter här i min säng. 01:33. En fredag som för bara några timmar sedan var en torsdag. rebloggar massa fina tumblr bilder och äter resten av min take away baguette jag köpte tidigare idag på bästa la baguette. om några timmar måste jag ta mig upp. duscha, äta frukost och läsa igenom svenska boken lite. efter det måste jag cykla iväg till skolan för att ha prov. så det här med att jag sitter i sängen och blir kladdig av curry mitt i natten är väl inte det mest stabila läget. men ibland blir det så. då man inte riktigt kan sova. då tankarna är för många. då man inte riktigt kan slappna av. men bara en lektion kvar. och sen slipper jag tänka på att jag måste vara pigg inför morgondagen och ha ångest för nio hela dagar. kommer verkligen bli underbart med lov. även om jag tvingas plugga och har hemprov. ja. det känns ändå bra. för jag kan ta det hyfsat i min egen takt och andas. bestämma över mina dagar och vad jag vill göra. utan att känna lika mycket press. tar ett djupt andetag. ja, en enda lektion till. det klarar jag. 

Sömn.

Sover mest hela tiden känns det som. 
Nattens sömn räcker inte riktgit till
och jag måste ta av dagarna för att kunna
hålla mig vaken och vara något sånar pigg
dom återstående timmarna. Så jag kan 
gå till skolan på någon lektion om orken
räcker till, eller laga mat om jag nu hinner
och inte däckar i sängen så fort jag 
kommer hem, har jag tur kanske jag orkar
träffa någon vän några timmar där på 
kvällen. Men jag är fortfarande trött. Trots
det. Så skratten och leéndena blir färre, 
konsentrationen blir mindre. Är det detta
väder som får mig att bli såhär? Eller
är det allt som hänt, att hela sommaren
och hösten nu kommer ikapp och får
min kropp att smått ge upp? Jag vet inte.
Men jag vet att jag måste försöka göra
något åt det. För det går bara inte, nej
det går bara inte att ha det såhär. Livet
står inte stilla, klockan tickar på. Så 
många vackra dagar som man bara ser
försvinna bort.. Inte bara några, utan så
otroligt många dagar har bara vandrat
iväg och jag kommer aldrig kunna ta tillbaks
dom.. Det är hemskt, men det finns 
saker man kan göra åt det och på lovet
ja, då ska jag åter vinna tillbaks mitt
liv. Samla kraft och ork så jag klarar av
den långa vintern. Klarar av veckorna i 
skolan innan jullovet kommer. Hitta 
motivationen. Ja. Det är bara att kämpa. 
För den finns där någonstans. Man
får bara försöka lite extra. Men tillslut
blir det bättre.
 

23 oktober.

Det går bara inte. 
Säger godnatt igen, 
för någon timme eller två.
Hoppas på att när jag 
vaknar så har himlen 
blivit blå. Solen, snälla.
Kom fram bakom molnen.
Visa mig att det finns
ljus. Att det är värt
att gå upp. Att det är värt
att gå ut. Jag håller 
tummarna och sänker 
ögonlocken. Godnatt,
igen. Denna morgon,
i oktober. 

15 oktober 2013.

Lite illamående. Lite smärta.
Lite ångest. Lite förvirring.
Lite sorg. Lite glädje. 

Denna helg var nästan lite för mycket. Hela förra veckan var nästan för mycket. Hela tiden var det något, det hände saker varje dag och jag andades inte riktigt ut en enda gång. Men jag lärde mig massor. Jag upplevde massor. Jag gjorde saker jag aldrig trott jag skulle göra. Visst, ångesten kom. Men jag försöker att bara skjuta ifrån mig den. För varför må dåligt över något man inte kan ändra på? Något som egentligen inte var så farligt men som man förstorar upp? Nej. Det är bättre att se framåt, inte göra samma misstag och se till att det nästa gång blir på ett helt annat sätt om man nu inte tyckte om hur man betedde sig förra gången. Livet går vidare. Trots alla saker som händer. Trots att det ibland känns som att allt bara borde stå still. Men det gör det ju faktiskt inte. Så det är bättre att följa med klockans tickande och lämna det gamla bakom sig. Men att ta ut allt det bra ur det. 

natten till den 11 oktober.

Fina bilder från när jag, Bea och pappa var i stockholm för att se Kent, Lars Winnerbäck och Robin. Älskar att jag snart ska gå på Lars Winnerbäck igen. Och då blir det en konsert, med endast honom. Åh.
 
Det enda jag kan tänka på just nu är att jag måste klara av skoldagen imorgon. Är inte alls taggad, mår illa och vill mest bara vila upp mig. Men så glad att det äntligen blir fredag och jag tror att det kommer bli en helt underbar helg med massa fina människor! Och vet ni vad? Min lillebror kommer till mormor och stannar där från lördag-söndag! ÅH! Har saknat honom massor! Så det kommer bli bäst. kram. 

en söndag.

söndag. ja. igår sov jag halva dagen. 
kunde inte ta mig upp ur sängen försen efter 
tre.. jag och Bea tog oss i alla fall upp på stan.
där ställde vi oss framför kyrkan och tog fina
bilder. alltså åh vad fin hon är.. håller på att
redigerar så får se när jag publicerar några
av dom. vill bara ta fler och fler och fler. älskar
porträttbilder. måste nog vara bland det roligaste
som finns att fota.. det tycker jag verkligen..
 
gick till saigon efteråt och beställde in kyckling
i röd curry. så där satt vi i över en timma och
snurvlade, med tungorna utanför munnarna och
försökte att andas. på en restaurang. haha. helt
otroligt vad starkt jag tyckte att det var och när
det samtidigt var väldigt varmt blev det ännu 
värre. men vi satt där en söndagskväll i oktober,
utan att ha speciellt bråttom och väntade på
att maten skulle svalna så det åtminstone
gick lite bättre att svälja ner det goda men starka.
 
vid kvart i åtta tog vi oss bort till kyrkan igen
där vi ställt våra cyklar. sa hejdå till Bea och hej
till en nyfunnen vän. vi hade träffats dagen innan
och bestämde oss för att ta en promenad. var
väldigt fint att bara gå där och prata med någon
man inte riktigt känner, få höra om personens 
liv och berätta lite om sin egen. en nystart med
någon helt enkelt. 
 
men trots det tycker jag det är skönast när man
redan känner människor. det här med att lära känna
nya personer hela tiden tar så mycket av min 
energi. men igår var det mest skratt, även allvar
men på ett bra sätt. kunde ändå slappna av och
behövde den där promenaden i höstens örebro.

Det är för mörkt.

Tröttheten vilar över mig likt en dimma. 
När jag försöker att fokusera på något 
börjar allt snurra. Världen snurrar. 
 
Försöker att ta mig upp men alla känslor,
tankar, ja. Dom tynger ner mig. Försöker
att skaka av mig allt. Men obalansen är för
påträngande för att jag ska orka fortsätta 
kämpa. Det är nog bara att acceptera 
nederlaget - dock mycket tidigare än jag
egentligen borde - och sluta ögonen igen. 

en sådan vacker plats.

 
Lindholmen. Förra året. 
Ja oj vad vackert det var där. 
 
Speciellt på kvällen. 
I solnedgången. 

När man såg enda bort
till Örebro, såg svampen
och dom andra höga 
byggnaderna. 
 
Det var ett tag sen. 
Bara ett år i tid. 
 
Men i känslor, tankar, 
händelser och annat så
är det mer än tusen år.
 
Ja. Lindholmarna var
en plats vi var på en gång
för länge länge sedan.

2 oktober 2013.

den inte så lätta veckan fortsätter med att ta fel på tandläkartiden. skulle ha varit där igår men kom idag så fick sitta och vänta i mer än en timma. men som tur var kunde dom få in mig där mellan några andra. så tack och lov behöver jag inte tillbaks dit försen om ännu ett år. 
 
var stressad över svenska provet i grammatik som jag inte alls tränat på. har inte haft någon motivation och när det är så mycket runt omkring klarar jag inte alls av att fokusera. pratade med våran lärare så det skjuts upp. kanske tills nästa vecka. pust. kan andas ut lite i alla fall.
 
hade möte om ett jobb på eftermiddagen. lite nervöst men ska bli kul att komma igång. kommer att vara kontaktperson åt en tjej, det blir bara två gånger i månaden men känns så himla skönt att ändå göra något. skulle aldrig ha klarat av att vara ledsagare nu eller haft något mer krävande jobb som man har flera dagar i veckan/helger. då hade jag brytit ihop ordentligt. måste ta det i väldigt långsam takt. sen är det inte för att jag vill ha en massa pengar, även om det är bra att jag nu får några hundralappar mer i månaden. men att bidra och hjälpa till i någons liv, få erfarenheter. det är nog en av dom bästa sakerna. 
 
min mobil funkar nu igen föresten. förstår inte riktigt hur. men när jag försökte sätta på den kom batteriskylten upp och den var helt klar. så laddade jag den och när den gick igång funkade skärmen helt plötsligt. kanske bara blev något glapp eller så igår. tappade ju den idag också så då kanske det återgick till det normala? nej jag vet inte. får se till att inte tappa den igen bara. 
 
kan bara erkänna att jag är så otaggad på skolan imorgon som man kan vara. trots att jag har bild hela dagen.. älskar ju bild men har ingen direkt lust för det.. dock vet jag att när jag väl kommer igång och jobbar så kommer jag försvinna in i andra tankar och vara fokuserad på det jag gör. så blir väl bra tillslut. hoppas att jag kan få tillräckligt med sömn inatt. behöver det. så jag inte sitter och nickar till hela tiden som jag gjort idag. nej, imorgon tar vi nya och pigga tag! 

mitt hjärta. för längesedan.

"mitt hjärta. mitt hjärta.
lite trasigt det är. 
mitt hjärta. mitt hjärta.
är det såhär det är att vara kär? 
 
så svårt att veta, så svårt att tro.
kommer jag i ditt hjärta, alltid bo? 
och okej, du brukar ju säga det,
att du vill ha mig för evigt, att du det vet.
 
men det där lilla fröet som såddes i mig, 
det får mig att undra, att bli lite osäker på dig.
för jag vill ju så att det ska vara du och jag,
men jag vill inte att du ska känna dig tvingad,
att det nästan ska bli som en lag.."
 
 
 

en vecka som inte riktigt vill samarbeta.

nej. 
 
det här är inte min vecka.
 
sen i fredags har det vart helt upp och ner.
 
orkar mest ingenting och vill bara bädda ner
mig under täcket och sova där tills allt blivit bra.
tills alla jobbiga känslor och tankar försvunnit.
 
på ett sätt känns det jobbigt att nu ha min mor
i min lägenhet - menar med alla gamla grejer
som jag tog med från mosters vind. men på ett
annat sätt känns det så himla tryggt att bara ha 
sakerna här för då känns hon närmre. som att
hon verkligen finns där och vakar över mig. 
 
speciellt skönt känns det att jag har lite mer
trygghet just nu. nu när jag är som mest skör.
 
det sista dåliga som hänt var i alla fall bara 
en materiell sak. var helt tom i huvudet i skolan
imorse. hade ingen kontroll överhuvudtaget. 
helt plötsligt ser jag hur min mobil som i 
slowmotion faller ur min hand utan att jag förstår
eller knappt ens hinner uppfatta vad som hänt
försen jag sett den ligga på golvet i några sekunder.
 
/=mobilen trasig. får låna en gammal mobil från pappa.
fick köpa internet till datorn istället. vilket betyder
att jag kanske bloggar mer. det betyder även att
mer - för dom flesta som läser min blogg - obetydliga
texter om mina tankar och känslor. kanske några bilder
om bloggen har tur. men mest text. 
 
kanske är det inte så dåligt ändå. 
och även om det är det så orkar jag inte bry mig. 
att materiella saker går sönder är det jag orkar 
slösa minst energi och tankar åt nu. 
 

RSS 2.0

Mikaela / Micki Karlsson
rymden