23 oktober.

Det går bara inte. 
Säger godnatt igen, 
för någon timme eller två.
Hoppas på att när jag 
vaknar så har himlen 
blivit blå. Solen, snälla.
Kom fram bakom molnen.
Visa mig att det finns
ljus. Att det är värt
att gå upp. Att det är värt
att gå ut. Jag håller 
tummarna och sänker 
ögonlocken. Godnatt,
igen. Denna morgon,
i oktober. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Mikaela / Micki Karlsson
RSS 2.0

Mikaela / Micki Karlsson
rymden