Det är för mörkt.

Tröttheten vilar över mig likt en dimma. 
När jag försöker att fokusera på något 
börjar allt snurra. Världen snurrar. 
 
Försöker att ta mig upp men alla känslor,
tankar, ja. Dom tynger ner mig. Försöker
att skaka av mig allt. Men obalansen är för
påträngande för att jag ska orka fortsätta 
kämpa. Det är nog bara att acceptera 
nederlaget - dock mycket tidigare än jag
egentligen borde - och sluta ögonen igen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Mikaela / Micki Karlsson
RSS 2.0

Mikaela / Micki Karlsson
rymden