Sömn.

Sover mest hela tiden känns det som. 
Nattens sömn räcker inte riktgit till
och jag måste ta av dagarna för att kunna
hålla mig vaken och vara något sånar pigg
dom återstående timmarna. Så jag kan 
gå till skolan på någon lektion om orken
räcker till, eller laga mat om jag nu hinner
och inte däckar i sängen så fort jag 
kommer hem, har jag tur kanske jag orkar
träffa någon vän några timmar där på 
kvällen. Men jag är fortfarande trött. Trots
det. Så skratten och leéndena blir färre, 
konsentrationen blir mindre. Är det detta
väder som får mig att bli såhär? Eller
är det allt som hänt, att hela sommaren
och hösten nu kommer ikapp och får
min kropp att smått ge upp? Jag vet inte.
Men jag vet att jag måste försöka göra
något åt det. För det går bara inte, nej
det går bara inte att ha det såhär. Livet
står inte stilla, klockan tickar på. Så 
många vackra dagar som man bara ser
försvinna bort.. Inte bara några, utan så
otroligt många dagar har bara vandrat
iväg och jag kommer aldrig kunna ta tillbaks
dom.. Det är hemskt, men det finns 
saker man kan göra åt det och på lovet
ja, då ska jag åter vinna tillbaks mitt
liv. Samla kraft och ork så jag klarar av
den långa vintern. Klarar av veckorna i 
skolan innan jullovet kommer. Hitta 
motivationen. Ja. Det är bara att kämpa. 
För den finns där någonstans. Man
får bara försöka lite extra. Men tillslut
blir det bättre.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Mikaela / Micki Karlsson
RSS 2.0

Mikaela / Micki Karlsson
rymden