Tror ni..?

 
Tror ni att jag skulle få vara med henne om jag dog?

Som ett garnnystan.

Ibland gör allt bara så ont.
Allt är så förvirrande.
Snurrigt.

 

Ett enda stort garnnystan som

rullats ihop helt fel så det blev

alldeles trassligt och nu inte

kan rätas ut.

 

Ett enda stor virrvarr av tankar

som far omkring i huvudet utan

att det någonsin känns som att

någonting kommer att få ett svar.

 

Hela tiden händer nya saker

och den där bollen med garn, med

tankar, blir bara större och större.

Tillslut kan man inte riktigt gömma

det i sin ryggsäck längre. Utan

världen ser att det inte längre står

riktigt rätt till. Det är alldeles för stort.

 

Trots det går vissa bara förbi ändå.

Dom ger det där synliga garnnystanet

en blick av smått medlidande men

också förakt. Hur kan man låta något

gå så långt? Tänker dom och i deras

ryggsäckar ligger det hyfsat stora

garnnystanet som dom lyckats gömma

för världen med hjälp av att hela tiden

försöka reda ut det. Vissa kanske

till och med klipper i det så det blir

snett och trasigt. Men dom har det i

ryggsäcken så ingen kan se det. Därför

spelar det ingen roll hur det ser ut.

Bara det döljs.

 

Men för vissa blir det för mycket.

Man orkar inte ta tag i något och

tillslut går man där på gatan.
Släpandespå det stora garnnystanet
som är knutet runt magen, utan

att riktigt komma någon vart.

Man blir sittandes på trottoarkanten

medans människor runt omkring

går runt med deras noga dolda liv

i deras ryggsäckar och tillslut ger

dom en inte ens en enda blick.

Man blir bara sittandes där.

Tomt stirrande. Utan en enda

aning om hur man ska nysta

upp sitt trassliga liv. 


efter en fin helg.

efter en fin helg, sitter jag nu i skolan för ännu en vecka med skrivande och diskuterande. det har varit lite party med fina vänner och nyfunna raringar. en lördag hemma i sängen, för att sedan gå ut en stund på kvällen. ligga i en kinagunga och titta upp mot himlen medans syrsornas musik omringade mig. att fort hoppa upp ur sängen en söndag för att en vän kommer på spontanbesök lite mindre än en timma. ta bussen upp på stan där en långpromenad & skvaller med en vän från förr fick utgöra dagen medans kvällen bestod av filmmys framför harry potter. 
 
en vecka kvar i skolan och sedan börjar nästa äventyr. 

fredag.

Fredags fin.
I lång kjol och magkort topp.
Med vinröda naglar och läppar.
Med håret lite slarvigt i en tofs.

Fredags fin.
Med ett lilla my plåster
på högra ringfingret.


en liten mac.

Nu sitter jag och Bea på waynes med våra macbook air datorer som vi precis fått. Vi tänkte att vi kunde fira lite och premiär använda dom, och då passar väl ett mysigt café jätte bra? 
 
Det var dock delade meningar om datorerna. Många gnällde och sa att dom skulle tvingas släpa med dom hit och dit, att dom redan hade dator hemma osv. Men tänk på dom som kanske inte har en dator? Dom som inte har råd? Skoldatorerna är inte alls bra och räcker knappt till heller så när vi ska plugga i skolan har det bromsat våra studier hur mycket som helst. Tung är den inte heller. En air i väskan är faktiskt ingen fara, tänk istället om vi hade fått en pro. Det fick jag gå runt och bära på i ett år - kan erkänna att det inte kändes så bra i ryggen efter det. 

Så ja. Helt perfekt tycker jag att det är. Och vet ni vad? Nu kan jag och Bea sitta på cafeér dagarna långa där vi pluggar men också kan blogga. Så det tycker jag att vi hurrar för! 

RSS 2.0

Mikaela / Micki Karlsson
rymden