hej världen,

kanske blir det lite ljusare i livet nu när våren är på väg. det kanske blir några nedgångar om snön kommer tillbaks, täcker våra gator och torg, fryser hjärtat till is för några dagar. men det känns ändå som att det finns hopp. fortfarande är inget bra. det är långt, långt, långt från bra. men jag vet att det kan bli bättre. jag har tagit mig ur sånna här perioder förut och jag vet att det går. det måste bara få ta lite tid och det går inte att må bra på direkten. man måste kämpa. göra saker man tycker är roligt. inte pressa sig för mycket. inte stressa för mycket. inte bara ligga inne i sängen, även om det också kommer behövas vissa dagar. men att jag inte låter mig själv fastna där. utan att jag är medveten om att det är så lätt att då falla tillbaks. måste nog också prata med någon. försöka få bort det gamla. det kommer alltid finnas med en och det är det som hänt som har format än. men det går inte att det förföljer en livet ut. gömd bakom alla hörn och kanter, redo att kasta sig fram vid minsta antydan av svaghet. det funkar inte i längden. det måste försvinna. men det är så svårt, det gör så ont. jag minns inte ens allt men fortfarande finns känslorna kvar. fortfarande påverkar det negativt trots att jag inte vet hur det såg ut, det bara känns. på något sätt ska jag lyckas ta mig ur det, och förhoppningsvis kan jag finna den hjälp jag behöver. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Mikaela / Micki Karlsson
RSS 2.0

Mikaela / Micki Karlsson
rymden