ah men godmiddag från sängen.

umgås väl med den här snygga tjejen just nu. eller umgås och umgås, hon ligger i soffan och jag i sängen, men det är väl så 2000-talet är? ganska bra ändå. bara ha lite sällksap medans man ligger med datorerna framför sig. 
kanske borde vi plugga lite, men det får vi väl se om en stund ifall vi orkar med. skulle ju vara bra men är så himla trött. ska upp på stan sedan för lite jobb. fyra timmar kvar så jag borde ju orka om jag lyckas vila lite innan eller så. bara ta en fika, gå på bio eller något. ja. skönt att komma ut lite. vill verkligen gå på bio så ska höra lite med Evelina och så får vi se. skulle vara mys såhär en onsdagskväll. xx

28 januari.

fräsch bild men åh glitter <3 den som gett mig denna eyeliner - tusen hjärtan till dig. så himla glad för känner mig så fin i den. hihi. lyfter upp min jobbiga vardag lite och får den att gnistra lite extra. 
 
hade jobbig dag. mådde jätte dåligt. fick panikångest och fick gå till skolsköterskan. ligga i vilorummet. sådär som man gjorde på grundskolan. stank gammal farmor. bea var dock med mig och det kändes bra. ville inte vara själv. blev hämtad på skolan och fick åka hem till min lägenhet. sov i flera timmar. varje gång jag vaknade upp blev det mer ångest. men tillslut kunde jag inte sova mer. 
 
ringde mormor. fick gå dit och äta hemmajord pizza, fika och bara vara lite. trots att det var jobbigt när dom var sura på varandra - borde ju vara van vid det här laget, men gör så ont i mitt hjärta varje gång. halsen blir tjock och det blir svårt att andas.. kollade i alla fall på dr. phil och nyheterna. blev lite mer uppdaterad om världen. 
 
bea mötte upp mig sen. vi köpte chips och chili bearnaise som vi doppade dom i. pratade lite smått. mådde dåligt tillsammans och kollade på hunger games. sen får vi ju inte glömma att hon råkade ta sönder mitt bord när hon blev rädd. sparkade till det med foten. *dör* HAHAH (skulle ju inte berätta för någon men var tvungen HAHA, hjärta <3) men hon hjälpte till att skruva ihop det igen så det funkar nu. OBS! kommer ni hem till mig - sätt inte fötterna på bordet för då rasar det nog igen, men då kan ni hämta lite lim och så får ni låna en skruvmejsel och skruva ihop det. puss. 

jag har ju varit beredd men ändå är det så svårt.

vårtermin. saker börjar dra ihop sig. några månader är kvar innan kurserna ska vara avklarade och allt ska vara inlämnat. läxhögen blir bara större och större, och kraven blir högre och högre. samtidigt är det jobb, vänner, lite kyrka, mat, städning, tvätt plus lite lugn och ro som ska tryckas in där. det blir en svår balans och jag vet att jag varit alltför uppslukad i det som varit bra nu. det som får mig att glömma alla dom här sakerna. och tyvärr kan man inte alltid fly från verkligheten. nej, man måste komma tillbaks. 
 
men det gör mig så ledsen. för det känns som att det går från allt till inget. försöker att andas men det är svårt. håller inne alla känslor. nu när det redan är jobbigt, blir det helt plötsligt ännu värre. en gång i veckan, ja. det är väl mycket för vissa, inte vet jag. men för mig är det ganska lite. speciellt om det bara blir en promenad. och om man inte ens kan ta tio minuter för ett godnatt samtal.

när man inte ens kan lägga ner så få minuter. på att få lite påfyllnad. känna sig älskad. behövd. vilket är något jag så desperat behöver just nu. men jag håller inne. och jag vet att det går att förtränga bort. att jag lär mig att klara mig på egen hand. jag brukar ju göra det. jag har fått ha den här striden med mig själv flera flera gånger. från att behöva någon till 99%, till att inte behöva den alls. men nu blir ju inte så fallet, att jag går ner till noll. men det kommer vara svårt ändå. i början. men tar jag bara lite tid för mig själv. försöker att inte tänka för mycket. tar lite avstånd. och sedan ännu mer. då lär jag mig igen. att slippa behöva någon annan. att när jag mår dåligt. då går jag till mig själv. försöker få ihop tankarna. försöker lösa allt. och går inte det. nej, då tränger vi bort allt och hoppas på att det stannar där någonstans och aldrig mer kommer fram. 

kände mig redan så ensam.

kände mig redan så ensam. och nu är det ännu värre. försöker att inte gråta. men tårarna vill ut. har inte vågat släppa ut något på så himla länge. allt slänger jag bakom mig. låtsas att det är okej. händer någon sak då och då. så jag får släppa ut lite känslor. men fortfarande är det så mycket kvar. 
 
tillåter mig inte att släppa ut något. för jag vill vara glad. jag vill inte längre få mina "toppar och dalar". även om det inte kommer bli på samma sätt nu pga medicinen så vågar jag inte. och alla människor runt omkring. jag vågar inte. för trots att folk finns där, säger att dom gör det. så går det inte. jag klarar det inte. och på grund av detta blir jag ensam. så himla himla ensam. 
 
jag tänker inte på det. jag tänker nästan aldrig på det dåliga. men när jag väl ser det lilla. så inser jag vad jag gömmer inom mig. då inser jag hur mycket smärta som ligger begravd. hur mycket sorg. hur mycket känslor som jag inte vågar visa. inte för någon annan, och inte heller för mig själv. 
 
borde flytta någonstans. långt bort. så folk slipper mig. och jag slipper dom. för det är ändå jag i slutändan som förstör det mesta. något händer, och jag klarar inte av trycket. vågar inte lita. ligger där i min ensamhet och gråter. för jag vill inte skada någon. det är lika bra att jag ligger där i min ångest. för jag förstår ändå inte hur jag skulle våga visa det. och inte heller på vilket sätt jag skulle kunna visa eller berätta det på. 

.

"du har då inte varit inne i det då du pratar så känslokallt om det", "du drar alla över en kant", "det är inte så lätt".
 
alltså snälla sluta? du försöker inte ens förstå vad jag menar eller vad jag vill få fram innan du börjar dra fram massa annat skit. lyssna på vad jag ville få fram från första början istället för att bara börja babbla på om massa och sedan säga att det är JAG som inte lyssnar. att det är JAG som inte vet något om det. 
 
jag VET att beroenden är svåra att komma ur. men jag vet också att det finns olika grader på det. man kan inte jämföra ett knarkberoende med ett beroende av en "artist", "godis" eller liknande. alla olika beroenden är svåra att ta sig ur på sitt eget sätt men det är inte alla som gör SKADA på samma sätt och får hela kroppen och psyket att längta efter det. vissa beroenden är bara psykiska, vissa är bara fysiska och vissa är både och. 
 
"när jag var inne i det spelade det ingen roll vad andra sa till mig", förstår inte vad du försöker få fram med det? nehe? ska man bara ge upp på personen pga det? ska man bara skita i den då och låta den få vara i sitt beroende istället för att försöka hjälpa till? förstår inte ett skit. 
 
det började med att jag skulle säga vad jag mådde dåligt över. men helt plötsligt var det "fel" och du verkar ta det hur personligt som helst. bara för att jag säger något är det inte ett påhopp mot dig? du behöver inte dra upp och försöka "skydda" något som du gjorde för fyra år sen? snälla. 

orkar inte.

äckliga människor. önskar att jag inte var kvar på denna jord ibland för jag förstår inte hur folk kan vara som dom är? folk tror att händer något i deras liv så är det "hela världen" och visst, det kan kännas så för en stund men den går inte under för att du har "brytit en nagel". 
 
folk som bara tänker på sig själva, som tror att det dom säger är "rätt" och inte kan se saker ur olika vinklar. jag orkar seriöst inte lyssna på människor då skiter jag i att höra på deras åsikter om dom ändå bara ska komma med sådant trams och inte kan lyssna tillbaks. blir bara så. ledsen. över. allt. 

lördag.

det är lördag och min babe är i sthlm. känns lite tomt här i örebro men som tur var är han bara borta över dagen och vi kan förhoppningsvis träffas en liten stund imorgonkväll. 
 
har sovit ca halva dagen och kollar nu på coco: livet före chanel. missade en ganska bra bit av filmen men kan ändå inte slita mig ifrån den. så himla vackra kläder och åh. att ha lite tid för sig själv och bara äta gott behövs ibland. men inte alltför långa stunder - ikväll blir det massa mys vilket passar perfekt en lördag som denna! 

Bea och Micki, Micki och Bea.

Hejhej. här sitter vi och är glada över att vi klarat av ytterligare en vecka i skolan. Helt sjukt att ingen av oss varit sjuka på hela veckan. Bea har dock varit här lite mer än mig då jag inte mådde så bra en lektion förra veckan men OJ vad jag inte kan förstå att denna vecka är avklarad.. Ska fira det med att äta på något gott ställe (okej det gör vi jämt) och sedan är det snart helg! ska bli mycket mys och party. ladda upp inför den kommande veckan. pusspuss

mitt hår fryser till is när jag går på dom mörka gatorna.

älskar honom. så. så. mycket. när jag gråter finns han där och mitt hjärta blir åter varmt av kärlek och trygghet.

23 januari

Bara så himla trött. sitter i skolan. målar. meningen att det ska vara ett självporträtt men jag vet inte riktigt. går väl hyfsat framåt men känns sedan som att jag tar flera steg bakåt. vill bara hem och sova. inte tänka på något. bara fälla ner ögonlocken och vakna upp om sisådär hundra år. ja, hjälp vad skönt det skulle vara. 
 
ledsen över att det ska behöva krånglas så mycket. över att man inte direkt kan sätta personen i första rummet. det går inte. inte när man inte får det tillbaks. finns andra jag litar mer på, även om dom inte heller kommer i första hand vet jag i alla fall att dom i vissa saker håller fast vid det. inte håller på och ändrar och kommer med nya saker varje gång. blir slut av det. orkar verkligen inte. det är inte bara kroppsligt jag blir trött. utan psykiskt också.
 
drömmer om att jag ska få inställda lektioner, att jag kan gå hem till min säng - innan jag ens vaknat upp och gått till skolan. bara ca 100 timmar kvar innan dom drömmarna blir till verklighet. 

upp å ner, fram å tillbaks.

 
springer upp och ner med tvätten, lämnar saker i förrådet, städar i lägenheten, slår in paket och bara flänger och far hela tiden. dock har jag legat i sängen större delen av eftermiddagen så det är skönt att få någonting gjort och även göra av med lite energi så att jag kan somna ikväll. 
 
ska föröska ta mig bort till konsum för att köpa något gottigt att fixa ihop till middag - börjar bli dax. men önska mig lycka till med all städning, så jag snart får kura ner mig framför en film och mysa! 

puss.

jamen kolla vad coola vi är. bytte kläder och så. byxorna passade väl dock inte riktigt mig. lite för pösiga men annars var det ju ganska fräckt. gick till konsum såhär och köpte lite frallor. åt dom framför tvn, med marmelad och ost, té till det. hade verkligen en jätte mysig kväll där det egentligen inte hände några jätte stora saker men massa mys man behöver såhär innan veckan drar igång. 
 
måste verkligen kämpa denna vecka. gå på alla lektioner och vekligen bara försöka fokusera. hoppas jag kan klämma in lite mys i allt det här också. längtar lite tills min besti kommer hem så vi kan ha lite girltalk. och tills jag och Bea kommer igång med träningen. skulle vara så skönt. och att jag och min älskade får lite tid för varandra - förutom plugget. behöver lite pussar och närhet då och då för att överleva.
 
/måste bara lägga till att du är helt underbar. du är den allra finaste jag vet. helt otroligt hur mycket du ger mig och hur godhjärtad du är mot mig. fast jag kanske inte alltid förtjänar det. hoppas du orkar stå ut med mig ett tag till. tills vi typ. dör. för du kommer alltid finnas i mitt hjärta. så länge jag lever kommer jag att älska dig och det är något jag i alla fall vet säkert. vad som än händer så kommer du att finnas kvar inom mig. helt otroligt vad jag bryr mig om och uppskattar dig. snälla, snälla, snälla. lämna mig inte. hur idiotisk jag än är. snälla. stanna vid min sida. snälla.

när vi ändå är igång.

Ja när vi ändå är igång med fulbilder är det väl bara att köra på. Färgade håret idag med min babe - han till lite mörkare och jag till lite ljusare. Vi båda blev ju ändå ena riktiga puddingar jag kan erkänna. Kul med lite förändring, får se om jag kapar av några cm på håret också - det har blivit så slitet nu när jag färgat så mycket. Måste dock ha någon bredvid som ser till att det inte blir för mycket. Fast esch, det växer ju ändå ut igen! hihi

Gråter typ.

ALLTSÅ haha. Benjmain vart ju så himla söt? Jag blev mest trash. Men okej, den är redan uppe på örebroguiden så kan ju lika gärna lägga upp den på min blogg. 

denna dag = aj.

Legat med huvudvärk i sängen så gott som hela dagen. Aj vad det har värkt. Det har bultat och gjort så ont att jag inte vetat vart jag ska ta vägen när jag försökt att öppna ögonen. Letat efter värktabletter men inte hittat någon och inte klarat av att leta mer, så sängen har fått bli min medicin.
 
men vid 16 kom min vackra och gav mig två tabletter, en chokladask och massa kärlek. (älskar dig gånger 1000 puss). Så himla underbar är han. Dock var han tvungen att ta sig vidare men kom till mig lite senare på kvällen för mys. Lite skönsång på gamla låtar, roliga klipp, massa glass och bara mys. Lite jobbigt blev det tyvärr också, men åh vad jag är glad att allt är bra nu (och förlåt). Allt ordnade sig tillslut och vi fick ytterligare några fina timmar tillsammans. 
 
När det händer något blir jag så skör och ledsen. Vill bara ha honom nära och aldrig släppa taget. För det är då man verkligen förstår hur mycket en person betyder för en. Hur mycket man skulle vara villig att kämpa för att allt ska funka. Känner mig som värsta tönten men åh vad jag saknar honom redan. Imorgon ska jag dock åka ut till marieberg med mormor och Markus, och min babe kommer vara upptagen. Bra med lite tid ifrån varandra ibland i alla fall. Men längtar så mycket tills nästa gång jag får hålla i hans hand, känna tryggheten han ger mig och bara andas in hans doft. puss och sov sött. dröm fina drömmar, det ska jag göra. 

hjärta. fika. hjärta.

vill fika snart igen. bara ta en lång fika på bästa wayes. kolla ut genom fönstret på alla människor som springer runt ute på våghustorget och bara njuta utav någons sällskap. njuta av att få komma bort från hemmet en stund. njuta av att få sitta inne i värmen med en god mocha latte och bara prata om allt och inget i flera timmar. var så längesen det verkligen var så nu - förutom småstunderna med Bea på rasterna och min kusinmysfika för någon/ett par veckor sedan. är du frivillig är det bara att säga till. en lördag eller söndag vore bäst. puss. 

Det blir bättre.

Det känns bättre och bättre. Lättare och lättare. Det är fortfarande svårt, förlåt för det. Men det har tagit så mycket på krafterna. Att skydda sig själv. För så många gånger har jag blivit sårad. Igen och igen. Men jag vet att du inte sårat mig med avsikt. Jag vet att du är ledsen för det och att du säger att du inte ska göra om det. Och jag hoppas verkligen det är så. För sakta, sakta börjar jag lita på dig igen. Börjar få tillbaks allt. Det är fortfarande svårt men jag tror det går framåt. Kämpar, kämpar och kämpar. 
 
För jag vill att det ska vara vi. Jag var ju så himla säker förut på att jag ville ha det såhär. Måste bara försöka hitta tillbaks till dom känslorna. Okej? Hoppas att du har översikt och tålamod. För det kan ta ett tag. Kanske. Kanske inte. Jag vet inte. 
 
Men jag älskar dig så otroligt mycket. Så trots att det gör så ont ibland. Så himla ont. Så vill jag kämpa för oss. För du är min fina. Min bästa vän. Den jag bryr mig mest om av alla. Verkligen.. Älskar att vi är så himla knäppa tillsammans, hur roligt vi kan ha det men ändå ibland bara ligga tysta bredvid varandra. Somna några timmar och vakna upp i varandras närvaro. När du håller om mig känns allt bra. Du får mig att känna en trygghet som jag knappt haft i mitt liv förut då allt varit så upp och ner, oroligt runtomkring.
 
Ser så fram emot att göra massa saker, åka på äventyr och vara crazy tillsammans. Komma varandra ännu närmre och verkligen växa ihop tillsammans. Lära mig ännu mer saker om dig, och lära känna dig utan och innan. Med både det bra och det dåliga. Och visst, vi känner varandra bra. Men det finns fortfarnde så mycket kvar att se. Lär mig något nytt om dig varje dag. 
 
Du kommer alltid finnas i mitt hjärta. Bär det med dig. 

mickiåbenne ja.

okej här får ni en bild tagen för några månader sen. ganska så ful egentligen men esch. vi är mysiga i alla fall. 

att vänta, vänta, vänta.

idag känner jag mig trashig. har blått under ögonen och torra läppar. längtar efter att få komma hem till min säng. speciellt nu när vi har haft över en timmas rast och har en timma kvar. endast för att gå på klassrådet. efter det har vi ytterligare en timmas väntetid innan vi ska gå på våran extratid vi har fått. behöver få klart min svenska men är inte alls taggad. har fått en engelskauppgift också som måste in på fredag. och ute är det bara kallt kallt kallt. kan ingen bara komma och värma mig och få mig att glömma alla måsten för ett tag? skulle vara snällt. du kan få en muffins för besväret. puss. 

Ledsen vs glad.

Går runt och är glad och ledsen om vartannat. Men det är väl så det är ibland när alla hormoner i kroppen spökar runt. Var dock mysigt med måndag. Att komma tillbaks till skolan även om det inte var det roligaste att börja sätta igång med ett svenska arbete som ska vara klart tills imorgon. Som tur är har vi dock morgondagens lektion på oss också så det ska nog fixa sig. 
 
Åt på jensens, köpte två toppar - vilket jag tyckte att jag behövde. (egentligen inte men behövde lite materiell lycka) Vi hade våran första filosifilektion på eftermiddagen vilket var jätte spännande och jag ser fram emot att upptäcka vad det handlar om. Mötte upp min babe efter skolan då han skulle gå och klippa sig, satt och bläddrade i en modetidning och var glad för att jag fick följa med, räknas in lite i vardagslivet sådär. 
 
Åkte hem till mig efteråt och diskuterade filosififrågorna jag fått på lektionen, pratade om annat och bara pussades lite. Var fint. Mer än så behöver det inte vara för att man ska må bra och efter han gick tog jag det bara det lugnt. Hade en stund för mig själv, lagade mat, rinde facetime samtal med Bea och kollade på New Girl. 
 
Och nudå? Ja nu ska jag försöka att inte förtsätta hålla kvar dygnet på fel plats utan hoppas att sömnen ska nå mig så fort jag släcker ner och fäller ner ögonlocken. Godnatt raringar. 

mitt hjärta just nu.

 
mitt hjärta just nu fylls av glädje när jag får se dom här underbaringarna. det är helt sjukt vad fina dom är och jag känner en sådan stark längtan efter att få ta hem en liten raring och bara gosa en massa. få kärlek och ge massa kärlek. helt otroligt vad mycket en liten baby på bara några cm (okej lite mer kanske) kan betyda för en. 
 
det enda jobbiga är väl att jag är så himla sugen på att resa. bara packa resväskan efter gymnasiet - efter att ha jobbat lite och tjänat ihop lite pengar - för att ta sig iväg på något äventyr. jag skulle aldrig kunna skaffa något djur just nu då min framtid ser alldeles för oviss ut. en katt kan leva i väldigt många år och att skiljas från en av sina bästa vänner, sin baby skulle ju vara hjärtskärande. 
 
men en dag. då jag stabiliserat mig själv lite och vet att jag vill stanna längre på en och samma plats - eller åtminstone vill bo i Sverige under en längre period - ja, då ska en liten sötnos få flytta in hemma hos mig. 

min solstråle.

han som får mig att känna mig levande.
 

Ja ni.

 
Var ju riktigt snygg för sisådär två-tre år sedan. lol. Nej men så himla kul att bara gå tillbaks. Se hur mycket man utvecklats som person. Hur mycket man har vuxit. Hur mycket man verkligen förändrats. Bara några år gör så himla mycket. Speciellt nu i tonåren då man försöker att hitta sig själv något sånär och börjar få ett hum om hur världen är.

Men att ändå veta. Att trots dom år som gått. Så har man så mycket kvar att lära. Så mycket kvar att upptäcka. Så mycket om sig själv man måste förstå och finna. Ja, än finns det mycket kvar. 

hejhej

hejhej. såhär fina kan man vara. lol. jaja, tur att man har kul i alla fall. det är det som räknas. 

önskar jag kunde bli lite gladare.

önskar att jag kunde bli lite mer glad. få lite mer energi. fick ur mig ganska mycket idag på fikan med bästa kusinen. hade det mys. skrattade mycket på kvällen. men ja. nu är det ganska tomt inom mig. när det känns som att morgondagen bara kommer innebära trubbel och tårarna hotar att välla fram. tänker för mycket just nu. och det är inte på bra saker.
 
önskar han var här. att han kunde hålla om mig. att jag kunde få gråta. och bara känna mig trygg. för hur rädd, otrygg och osäker jag är. vet jag att jag mår bra av att han är min närhet. att känna honom alldeles bredvid. 

fyranollnoll.

klockan är alldeles för mycket och jag vet att jag borde sova. men det går inte riktigt. det är för mycket tankar i huvudet och jag är lite ledsen. för hur ska jag kunna lita igen. hur ska jag kunna veta att det är sant? när jag tänker tillbaks känns det inte ens som det. det känns inte som att jag någonsin fått höra dom där orden. det är därför jag måste få höra dom varje dag just nu ett tag. för jag är så osäker. så himla osäker. det är bara så svårt när man fått höra något annat så länge. bara vänskap. vi ska bara vara vänner. jag känner ingenting annat. trängt bort alla känslorna. för nej, vi är bara vänner. trots allt vi gör. nej vi är bara vänner. trots att jag älskar honom. ja, men han är ju min bästa vän? såklart att jag älskar honom. att sen få höra tvärtom. nehe. du hade tänkt efter och ville försöka. jag tänker efter några dagar. bestämmer mig för att ja, jo vi gör det. utan någon speciellt bra framtidsutsikt. men vi testar nu och hoppas på det bästa. hoppas på att det håller men ja, som sagt vi får se. men sen. sen känner du dig osäker igen och vill fundera. efter att redan ha fått höra det så många gånger förut, att du är osäker. tusentals gånger. men sen kommer du tillbaks och säger att du bestämt dig. och vill igen. nej. jag förstår inte. det är alldeles för mycket. jag blir osäker på det här. tårarna rinner och mitt ömtåliga hjärta är så himla rädd för att bli sårad. osäkerhet. osäkerhet. osäkerhet. men.
 
jag är inte osäker på dig. jag vet att jag vill ha dig. men jag är osäker på dig. om du verkligen vill ha mig. 

allt gör så himla ont.

nu börjas det igen. 
 
dagarna då ryggen värker, det känns som att den ska gå av. smärtan i magen går inte ens att beskriva. det enda jag vill göra är att lägga mig på golvet. vilket ofta händer. i fosterställning. krampaktigt försöka få tag i något. tankarna är inte längre klara på grund utav smärtan. i några minuter gör allt bara så himla ont. för att sedan avstanna helt. och sedan komma tillbaks om igen. 
 
som om att det inte vore nog med det fysiska. hjärnan fuckar upp sig och jag känner mig ensam. övergiven. vågar inte riktigt tro på att någon kan älska mig. att någon bryr sig eller vill stanna kvar. för varför? speciellt undrar jag, när någon redan sårat en flera, flera gånger innan. vad får den personen att inte göra det igen? nej jag förstår inte. 
 
när det redan varit så snurrigt. jag redan mått så dåligt. orkar inte riktigt tänka. ligger här och gråter. låter smärtan ta överhand och fler och fler saker överöser mig. vart är du nu? du som jag fick alldeles för lite tid med. du, som skulle vara med mig i livets alla härligheter och svårigheter. du som skulle finnas där när jag behövde någon att luta mig mot. någon som kunde smeka mitt hår. någon som kunde komma med tips. någon som kunde säga att jag skulle strunta i alla pojkar för det var ändå vi tjejer som var bäst. pojkarna kunde vänta tills jag blev äldre. 
 
istället fick jag ta hand om mig själv. allt fick jag göra själv. jag fick lära mig att klara mig på egen hand och jag vet inte om jag någonsin kommer våga låta någon ta hand om mig. just nu är jag alldeles för rädd. för att bli sårad ytterligare. alldeles för många gånger per år händer det saker. vissa större än dom andra. men dom händer. och dom får mitt hjärta att brista. 
 
behöver någon där. som verkligen finns genom livet. som verkligen vågar säga att den stannar. som tröstar mig när jag är ledsen. som finns där när allt är som mörkast och jag knappt vet vart jag ska ta vägen. jag behöver det. men är inte säker på att jag någonsin kommer hitta det. 

det kommer att komma saker mellan.

det finns alltid saker som gör det svårt. som gör att man kanske inte orkar längre. inte ens orkar bry sig eller vill bry sig längre. småsaker kanske ligger under ytan utan att man pratar ut ordentligt om dom. allt blir värre och värre, osäkerheten större och större. men det gäller att kämpa. gör du det med mig? vill du verkligen kämpa och få det här att funka? vilka hinder vi än stöter på? jag tror vi skulle klara av det. om vi båda verkligen går in för det. om vi båda verkligen försöker och är fullt ärliga mot varandra. 
 
visst det kommer finnas saker utanför. man kanske har tid ifrån varandra. det kanske gör ont. man kanske inte orkar känna den smärtan mer. man kanske träffar någon annan. någon som är väldigt söt, go och glad. som man verkligen uppskattar. man kaske får en liten crusch på någon. blir attraherad av någon. man kanske vill olika saker, vill saker man inte är villig att offra. eller vad som helst. det kommer alltid att komma saker som vill förstöra. vare sig dom är medvetna eller omedvetna. men det gäller att man står enade. att man bestämmer sig för varandra och verkligen vill. 
 
har man hela grunden. man älskar varandra. är kära i varandra. man är bästa vänner. sakerna som beyder mest i livet, ja dom tankarna går åt samma håll. varför ska då småsaker kunna förstöra? är man verkligen så svag. att det inte går. att det inte går att tänka bort dom. prata om dom och verkligen försöka förstå sig på den andra människan. komma fram till samma sak. eller komma fram till att man är oöverens på just den här punkten. men att man även kommer fram till att man verkligen älskar varandra.
 
det kommer att komma saker mellan. trots det. vill du verkligen kämpa och få det här att funka? 

besti.

min fina besti. så glad att jag har henne. någon jag verkligen kan skratta med. gråta med. och prata om allt mellan himmel och jord med. behöver jag någon så finns hon där. bara några kvarter bort. hon är en av dom allra finaste jag känner. hjärta. 

Ja men. Då kör vi igen.

 
 
Älskar ju honom. Men aj vad ont det gör. Så rädd för att bli sårad. Bli ensam lämnad kvar. Som så många gånger förut. Dom här dagarna har det värkt inombord. Av rädsla. Av förvirring. Av saknad på hopp. Försökt att inte tänka eller bry mig men såklart. Såklart har jag gjort det. Trots att jag avskärmat mig. Men jag hoppas nu. Att vi verkligen bara kan fokusera på oss. Njuta av varandra och det vi har. För han är den bästa personen jag vet. Och det skulle bli så tomt utan honom. 
 

det får blir som det blir.

 
I can't make you love me if you don't. You can't make your heart feel something it won't.

Hålla mig tillbaks.

Klockan är kvart över tolv och vi går ut på promenad. Nattluften är frisk men ändå inte allför kylig. Jag håller mig på min kant utan att jag ens tänker på det. Vänner. Ja, det ska vi ju vara. Först och främst. Och det är det jag beter mig som. Vi lägger oss i en kompisgunga och kollar upp på himlen. Sjunger lite, skrattar och pratar om ytliga saker. Kommer inte direkt in på något djupt och jag tänker att det kanske kan vara såhär. Lite hemskt är det väl att dom tankarna ens kommer fram då det är han. Han som ligger bredvid mig. Och han är inte vem som helst.
 
Men efter så mycket sorg jag känt. Efter så många tårar som runnit nerför min kind. Så klarade jag inte av att känna något annat. Jag klarade inte av att visa kärlek. Bara vänskap. För jag skyddade mig själv. 
 
"Smärtan som omgav mig var så stark att det inte går att sätta ord på den. Kroppen krampade, ynka försök till att dämpa skriken som for ur min strupe och lungorna som sedan kippade efter luft. Bad om syre. Kroppen som skakade, huvud som dunkade. Vad som helst skulle vara bättre än denna smärta. Det är något fel. Varför utsätts jag för det här gång på gång."
 
Efter all smärta, orkade jag inte längre försöka. Inte just då. Inte just nu. För nu måste jag andas. Och fokusera lite på mig själv. Inte längre ge mig själv till någon. Lika mycket som jag gjort. För när det väl kommer något i vägen. Så kommer jag bli sårad. Vare sig det är på grund av mig eller på grund av någon annan. 
 
Jag orkar inte känna mer. Så nu är det såhär det blir. I alla fall i några dagar. Så får vi se om jag lyckas få lite styrka, till att visa någon kärlek igen. Kanske. Tillslut. Men inte nu. 

Vi sa.

Vi sa att vi skulle satsa. Att vi verkligen skulle försöka. Att jo, men nu är det på riktigt och vi får kämpa. Även när det blir svårt. Men nu? Nu är vi tillbaks till ruta ett. Nu har ännu mer saker kommit mellan och jag förstår ingenting. Var det inte meningen att vi skulle ta allt sånt här tillsammans? Kämpa tillsammans? Nu är jag bara ensam i min ångest och du ensam i din. Vet inte vad mer du vill komma fram till än dom saker jag sagt. En förälskelse är ingenting man kan leva på. Det är ingenting som är någon säkerhet. Inget man ge sin tilltro till. 
 
Det är om man älskar varandra. Även efter att förälskelsen tar slut. Att man fortfarande vill vara varandra nära. Hålla om varandra. Vilja vara den andras. Att man älskar varandra. Att man vill göra saker med varandra. Umgås med den andra personen. Att man inte vill se personen med någon annan. Att man själv inte vill göra massa saker med någon annan. Att man till hundra procent litar på personen. Att man helt kan vara sig själv. Det är det det handlar om. 
 
Till mig har du sagt att jo. Visst du känner alla dom här sakerna. Men ändå är du osäker. Jag själv är inte mer säker än det här. Jag vet att jag känner allt det här med dig. Men inget mer. Snälla hjälp mig förstå vad det är du vill. Prata med mig. Lämna mig inte här ensam. Snälla. Öppna dig för mig. Jag älskar dig. 

Jag förstår inte.

Jag förstår verkligen inte. 
Vad mer är det man kan göra? 
Vad mer är det man kan få ut, av ett förhållande? 
 
Jag är hundra procent säker på att jag älskar honom.
Han är en av dom finaste personerna jag vet. 
Han får mig att slappna av, att kunna vara mig själv
helt och hållet. Han får mig att skratta. Kunna vara galen
utan att behöva skämmas och kan vara lika galen själv.
 
Jag vet att jag inte vill att han ska vara med någon annan.
Jag vill ha honom för mig själv, att han ska vilja stanna hos
mig. För skulle han vara med någon annan så skulle mitt
hjärta värka, jag skulle inte vilja tänka på det. 
 
Jag vet att jag vill kämpa. Tillsammans med honom. Komma
fram till saker med honom och hitta lösningar. 
 
Jag älskar när han håller om mig. När han tar min hand. 
När han visar att jag är hans och han är min. Då blir mitt hjärta
varmt och jag känner mig trygg. Han får mig att må bra.
 
Jag vet att jag inte vill förlora honom. Att han är min bästa vän 
och att jag vill ha honom med mig genom livets svårigheter. 
Jag vet att vad som än händer runt omkring, eller mellan oss
så kommer jag alltid att älska honom.
 
Men vad mer ska man veta? Vad mer? Jag förstår verkligen inte?
Att jag ens har hittat allt det här med en person är ett under. 
Jag har aldrig hittat någon som honom förut. Ingen jag kan ha exakt
alla sidor med. Det har alltid fattats någon utav dom här viktiga. 
Men inte nu. 
 
Trots det är han osäker. Vilket gör mig osäker. Vad mer kan man 
begära liksom. Än kärleken och allt det här. Tyvärr. Jag förstår inte.

Pluggdag.

Pluggdag med Benjamin. Vi pausar genom att ta lite egobilder. Lyssna på musik och så lyssnar jag när han spelar gittarr. Vi har det rätt mysigt ändå. Trots att det är just plugg vi håller på med. Men när man gör det tillsammans med någon man tycker om går det så mycket lättare. När man får ta dom där välförtjänta pauserna och bara vila upp sig. 
 
Och att jag fått komma ut nu en stund. Komma bort från mitt hem där vi alltid är. Där vi alltid gör saker. Det behövs ombyte av miljö. Att få komma bort till en annan plats. Det är så mysigt här. Verkligen ett riktigt hem. Med föräldrar som springer runt utanför - dock är dom på bio nu. åh vad mys. - och ett tonårsrum. Känns som att jag blir lite mer ung. Att jag inte direkt måste vara den där som tar ansvar över allt. Utan jag bara kan få vara den där tonåringen som fortfarande finns kvar inom mig trots att jag blivit 18 och flyttat hemifrån.

RSS 2.0

Mikaela / Micki Karlsson
rymden