Ja men. Då kör vi igen.

 
 
Älskar ju honom. Men aj vad ont det gör. Så rädd för att bli sårad. Bli ensam lämnad kvar. Som så många gånger förut. Dom här dagarna har det värkt inombord. Av rädsla. Av förvirring. Av saknad på hopp. Försökt att inte tänka eller bry mig men såklart. Såklart har jag gjort det. Trots att jag avskärmat mig. Men jag hoppas nu. Att vi verkligen bara kan fokusera på oss. Njuta av varandra och det vi har. För han är den bästa personen jag vet. Och det skulle bli så tomt utan honom. 
 

Kommentarer
Postat av: Frida Planting

Hejhej! Vet inte om du minns mig från igår? Men det var jag som pratade om att jag också tycker om att fota då ni fotograferade mig och mina vänner på stan! Jag går gärna på en fototur eller så någon dag om du fortfarande vill? :) Jättefin blogg också, du skriver himla fint!

2014-01-11 @ 11:17:15
URL: http://svartasvalor.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Mikaela / Micki Karlsson
RSS 2.0

Mikaela / Micki Karlsson
rymden