Vi sa.

Vi sa att vi skulle satsa. Att vi verkligen skulle försöka. Att jo, men nu är det på riktigt och vi får kämpa. Även när det blir svårt. Men nu? Nu är vi tillbaks till ruta ett. Nu har ännu mer saker kommit mellan och jag förstår ingenting. Var det inte meningen att vi skulle ta allt sånt här tillsammans? Kämpa tillsammans? Nu är jag bara ensam i min ångest och du ensam i din. Vet inte vad mer du vill komma fram till än dom saker jag sagt. En förälskelse är ingenting man kan leva på. Det är ingenting som är någon säkerhet. Inget man ge sin tilltro till. 
 
Det är om man älskar varandra. Även efter att förälskelsen tar slut. Att man fortfarande vill vara varandra nära. Hålla om varandra. Vilja vara den andras. Att man älskar varandra. Att man vill göra saker med varandra. Umgås med den andra personen. Att man inte vill se personen med någon annan. Att man själv inte vill göra massa saker med någon annan. Att man till hundra procent litar på personen. Att man helt kan vara sig själv. Det är det det handlar om. 
 
Till mig har du sagt att jo. Visst du känner alla dom här sakerna. Men ändå är du osäker. Jag själv är inte mer säker än det här. Jag vet att jag känner allt det här med dig. Men inget mer. Snälla hjälp mig förstå vad det är du vill. Prata med mig. Lämna mig inte här ensam. Snälla. Öppna dig för mig. Jag älskar dig. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Mikaela / Micki Karlsson
RSS 2.0

Mikaela / Micki Karlsson
rymden