Sårad.

Blir så ledsen. Så himla ledsen. När någon som står en nära sårar en så himla mycket. Jag är inte bra på att chatta, skriva sms eller liknande. Jag avskyr det. Så ytligt och för mig blir det knappt verkligt. Vill sitta framför någon. Se personen i ögonen och prata. Öppna mitt hjärta. 
 
Men så skrev vi något. Och han missförstod allt. Han tog allt på orden och bara började skälla ut mig. Säga att jag hade varit en lögnare och att jag helt hade lurat honom. Förstod inte alls. Mitt hjärta brast. Skrev att nej så var det inte men det enda jag fick tillbaks var "läs chatten". Ja men det var fortfarande inte så jag menade? Har inte ljugit en enda gång och det jag berättat förut har varit sanningen. Det är så jag vill leva mitt liv. Och det skrev jag. Men fortfarande kastar han skit på mig och bara "läs chatten" om och om igen. Och säger att jag ljugit.
 
Får panik. Börjar gråta. Jag sa ju att det inte var så. Snälla lita på mig? Men nej. Svor åt honom för jag blev så sårad. Så himla ont gör det och jag förstår inte om han kan gå runt och må bra efter detta. Efter att ha anklagat mig för massa saker. Så gör inte en riktig vän. Inte alls. 
 
Han har missuppfattat saker så himla många gånger och fortsätter att göra det hela tiden. Utan att sedan lyssna och så skyller han allt på mig. Säger massa saker om mig som jag inte ens står för. Men när han har fått för sig något fortsätter han och går på om det i en evighet. Är det verkligen så man gör mot någon man älskar? Någon som man vill ska fortsätta vara ens vän? Nej. Ibland måste man bara stanna upp. Inse att man kanske misstolkat, att den andra inte menade det på det sättet och sedan får man prata om igen. Men att ta det via skrift och inte öga mot öga funkar inte. 
 
Orkar bara inget just nu. Vill han bete sig såhär och verkligen såra mig om igen på flera olika sätt, då vill jag tyvärr inte ens fortsätta med denna vänskap som vi försöker att bygga upp. Inte om man bara får skit på sig. Så många gånger och saker som han säger att han gör. Men han har aldrig brytt sig om att fråga om det verkligen är så jag menar eller om det är så det är. Han tror att jag är en person jag inte är och det gör mig så himla sårad. För jag trodde att han verkligen älskade mig. Och kunde se vem jag är. VILLE se vem jag är och inte bara antog massa. Blir ledsen. Så ledsen och sårad. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Mikaela / Micki Karlsson
RSS 2.0

Mikaela / Micki Karlsson
rymden